Sonen har tackat ja till att vara fadder förr hette det gudfar men det är väl samma sak när hans nya kusin ska döpas. Han vågade nog inte säga nej när moster ringde och frågade.
Efter ett tag frågar han oss vad det är han ska göra egentligen. Vi frågar om han inte kollar upp sån't innan han tackar ja. Sen säger vi allvarligt att han ska läsa en bibeltext och sjunga en psalm och att det nog är bästa att han börjar titta efter lämpliga stycken redan nu.
Ni skulle sett hans min innan han fattade att vi skämtade med honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ha ha ha, precis så skulle vi ha skämtat med våra barn också! Vilken ära för honom att få vara fadder. Han kommer säkert vara en jättefin förebild för sin kusin. :)
SvaraRaderaHahaha jag kan SE det hahahaha!
SvaraRaderaHa en fin lördag, kram/caja
fniss...skulle vilat sett hans min...hahahaha
SvaraRaderaDen minen kan jag tänka mig vad rolig.
SvaraRaderaHa ha.. Underbart!!
SvaraRaderaSånt kan skada dem för livet ju!
SvaraRadera;-))
Mycket elakt, men väääldigt roligt!! ;-)
SvaraRaderaHahahaha! Kul! Ni kunde sagt att han som gudfar har ansvar för barnets kristna uppfostran och att han tar med barnet till kyrkan varje år =))
SvaraRadera(Som om mina barns faddrar brytt sig något om det!)
*s* Men vilken ära för honom! Vad stolt han (ni) måste vara! .)
SvaraRaderaSå roligt för honom!
SvaraRaderaKram.
Tja, helt ute och cyklade var ni väl kanske inte http://sv.wikipedia.org/wiki/Fadder_%28dop%29
SvaraRaderamen det jag reagerade på var att jag trodde att det första som står under historiken fortfarande gällde. Jag trodde alltså att han, när han tackade ja som fadder, tog på sig ansvaret för barnet vid tragisk händelse för de biologiska föräldrarna. Där hade han kanske tur då :D
Stackare, han måste ha blivit helt svettig ;)
SvaraRadera