Återigen en mindre lyckad kombo

Som ni ser är några av mina fingrar tejpade. Då är det inte så bra att ta med sig handskar...

Det var lite kallt.

Jag är så grymt imponerad

Kommer ni ihåg att jag i juni skrev om min förre detta kollega som har en CP-skada och en cancersjuk son.

Han startade en slags tävling där han som har problem att ta sig fram till fots på jämn asfalt skulle bestiga fjälltoppar och företag i hans närhet skulle betala in pengar till Barncancerfonden för varje topp som han besteg. Detta spred sig och vänner, bekanta och okända anslöt sig till detta och betalade in pengar till cancervandringen.

Nu har han haft en hejdundrande avslutning i Arjeplog och lämnat över checken till Barncancerfonden Norra. På checken står det 477 483 kr men nu när allt är över har han lyckats samla in över 500 000 kronor. En halv miljon! Det är inte dåligt - det är så jävla bra
.
Ni kan lästa om det här  och här.

Jag säger bara hatten av Fredrik Westerlund du är otrolig.

Inget bra argument

Hur tänkte reklammakaren här? Ett barn klarar ju alla tekniska prylar mycket bättre än vi vuxna.

Det hade varit bättre om det stått att tom en pensionär klarar av att sköta Sonos...

♫♫♪ Ninna nah nah nah ♪♫

Sverige, juggarna och jag av Snövit Janson

Nu har jag läst ut denna bok som är skriven av en före detta kollega till mig.  Vi jobbade ihop i flera år och ingen av oss tyckte väl att vi hade så mycket gemensamt då. Men efter att ha läst boken har jag insett är vi nog är mer lika än vi trodde.

Precis som Snövit flyttade jag från mina barndomstrakter när jag var liten. Jag lämnade iofs inte mitt land men som liten känns det nästan så när flytten är mer än 50 mil hemifrån. Precis som hon åkte jag tillbaka och besökte mina mor- och farföräldrar varje sommar. Det ledde till att jag fortfarande har en smått romantisk bild av dessa somrar med ständigt solsken och roliga händelser med släkten

Men till skillnad från henne har jag sluppit att se mitt paradis slitas sönder av krig och annat elände.

Jag skrattar när jag läser om hur hon lärde sig diska i hemkunskapen och sen försökte lära släkten hur man ska diska för att göra det på rätt sätt. För precis samma sak har jag lärt mig i hemkunskapen och senare försökt lära min mormor. Än i dag föredrar jag att diska själv om det ska handdiskas eftersom jag tycker att det är äckligt när man ser disken ligga i smutsigt diskvatten.

Jag läste också väldigt mycket som barn och besökte ofta biblioteket för att leta efter nya böcker men till skillnad från Snövit har jag sluppit lärare som säger att jag inte kan få högsta betyg i svenska eftersom jag inte är från Sverige.  Som infödd svenska har jag aldrig haft de problemen och jag kan nog inte ens sätta mig in i den problematiken som kan uppstå.

En annan likhet är att vi fick barn samtidigt och har erfarenheter från ett yrke som numera knappt existerar. Nu efter att ha läst boken har jag insett att vi har ganska många likheter och mycket mer gemensamt än jag någonsin trott.

Jag kan varmt rekommendera den här boken och här nedanför kommer författarens egen beskrivning av boken hämtad från hennes blogg

Sverige, juggarna och jag handlar om att växa upp i den småländska myllan med ett jugoslaviskt hjärta. Om att komma till främmande land som fyraåring och inte förstå vad de andra barnen i sandlådan säger. Men att lära sig ett nytt språk och så småningom erövra det och byta modersmål. Den handlar om att växa upp och bli ett med sina två kulturella identiteter, vara trygg i dem. Om att bli välkomnad av svenskar i Sverige.

Sverige, juggarna och jag handlar om att få vara juggosvenska i tjugonio år.

Plötsligt en vacker dag. Fast den var inte särskilt vacker och den tenderade till att bre ut sig och bli till alldeles för många dagar. Gick Jugoslavien sönder. Det blev krig och vansinne utbröt. Människor flydde, dog. Blev skjutna, satta i läger. Nationalismen frodades, vädjade till människor. Vi mot dem.

Och jag fick inte vara juggosvenska längre.

Att å ena sidan sitta och se detta vidriga scenario på första parkett via teve och tidningar och ha släktingar i såväl Serbien, Kroatien, Bosnien och Makedonien var förlamande. Det var fullständigt absurt. Och sakta, sakta började jag skämmas över mitt ursprung, över vad vi jugoslaver gjorde mot varandra. Ett tag ville jag inte berätta var jag kom ifrån och var glad att min småländska dialekt räddade mig. Samtidigt slapp jag delta. Därför kände jag också skuld över att slippa vara mitt i kriget, ungefär som en del som överlever katastrofer säger att de känner.

Sverige, juggarna och jag är ingen politisk bok med förklaringar eller teorier om varför krigen startade, om vem som är skyldig. Däremot ser jag inte bara den ena nationalistiska sidan, utan alla. Vad jag försöker göra är att ge en inblick i hur jag påverkades som människa av krigsutvecklingen i mitt gamla hemland. Och även ge en inblick i hur jag påverkades av hur samtiden beskrev utvecklingen i mitt gamla land och hur människorna i landet skildrades. Och om hur det kändes att tillhöra det folkslaget som blev demoniserade av media, serberna. Om att gå från partisanhjältinna till etnisk rensare

Håll tummarna

för mig idag. Snälla, det kan behövas

Så gammalmodigt

men så roligt.

Jag fick ett brev idag. Ett riktigt brev, med kuvert, handskriven adress och frimärke. I den låg en inbjudan till en fest.

Böcker

Ser just en intervju med Malin Persson Giolito på TV. De säger att hon har över 5000 böcker hemma och jag inser att jag ligger i lä.

Nu kan jag med gott samvete säga till mannen att jag inte är värst när han gnäller på alla mina böcker. Han har ingen som helst förståelse för att jag sparar böcker när jag har läst dem, men min dröm är att göra ett bibiloteksrum när barnen flyttar hemifrån. Där ska jag ha mina böcker, en skön fåtölj och en bra lampa.

Jag har läst Malins tidigare böcker Dubbla slag och Bara ett barn och kan rekommendera dem till er som ännu inte stiftat bekantskap med henne. De är riktigt bra

Fyllekärring?

Jag hade handlat i närbutiken och var på väg hem. Samtidigt som jag kånkade på tunga matkassar försökte jag fippla med telefonen, det gick inte så bra.

Eftersom jag inte såg var jag satte fötterna gjorde jag några snedsteg och sidsteppar ut i gräset innan jag höjde blicken för att fokusera på att ta mig hemåt.

De som körde förbi min vingliga färd jag gick på gångvägen blängde på mig och tänkte förmodligen att jag var en jävla fyllekärring som vinglade runt...

Ännu en FB-stöld

Hittade denna på Facebook och tyckte att den var lite rolig.

Bild hämtad från Facebook

Jag har alltid tyckt att Daniel är lik reklamens Boxer-Robert och här kommer ytterligare en "lookalike"

Äntligen

Efter att ha jobbat över 1,5 timmar idag så har jag nu SEMESTER!

Nu kan finvädret komma, komsi komsi

Har firat med grillat och lite bubbel

Bröllop

Kommer ni ihåg att jag var på möhippa för ett tag sedan. Idag är det den stora dagen, det är bröllop för bästa kollegan.

Idag blir hon Fru HD

Facebookstöld igen

Men jag tyckte att den var så bra att jag vill dela med mig.

Hittat på facebook

Visst är de lika som bär!?

Humor i min smak

Var och lämnade blod idag och på väggen hade de en skylt med texten:

Gå snabbt och le så märker ingen att du är ful

Fel i Aftonbladet

Aftonbladet har en liten fråga på sin första sida (om de har hunnit ändra så har jag kopierat in det här).

Jag förstorar frågan så kanske den syns lite bättre. Ser ni felet?

Felet är Carola. Hon vann iofs 1991 men med Fångad av en stormvind.


Främling kom bara trea och det var 1983

Dagens gapskratt

Hämtade dottern i stallet och på vägen hem står det tre småpojkar vid vägkanten. Eftersom hon snart får börja övningsköra säger jag till henne att när man ser tre såna där knattar ska man sakta in för man vet aldrig vad de får för sig.

De här tre knattarna ställde sig och pekade fuck you med sina små långfingrar

Party party

Ikväll kommer det inget inlägg för jag är på fest. Ha en trevlig fredagskväll.

Va' fan!

Vad förbannad jag blir, att man aldrig får ha saker ifred!


När jag kom ut från affären hade någon snott min kvast. Ledsen tjejer men jag kan inte komma till Blåkulla...

Spontanitet

- ibland är det svårt att vara spontan.

Maken ringde och frågade om vi skulle följa med några goda vänner på en weekendresa till Berlin. Ja det låter ju trevligt men när hade de tänkt sig? Snart, blev svaret.

Ja vi kan nog klämma in det i slutet av maj säger jag. Maken som alltid lika ovetande om vad som händer och sker undrar varför vi inte kan tidigare.

Ja som projektledare i familjen vet jag att det som vanligt är fullbokat varenda helg under april-midsommar. Det är födelsedagar, påsk, valborg, ev. studentexamen, firmafest, redan bokad Londonresa och ev. Ålandsresa.  Och det är helgerna, vi ska inte tala om hur uppbokade vardagskvällarna är. 

Any further questions?

Vad är detta?

Jag bor nära en väldigt stor mataffär. På hemvägen från affären ser jag detta.

Har någon av misstag tagit med sig soppåsen och sen lämnat den vid busshållplatsen eller har någon handlat och glömt påsen när bussen kom? Vad tror ni?

Vårens baksida

Så här ser det ut på min väg till bussen (det är asfalt under allt grus).