fredag 27 februari 2015

Inredning hit och dit


Dottern tyckte att vi skulle byta ut våra koppar och muggar och ha lite enhetligt och snyggt. Bort åkte mina muggar som jag köpte i tonåren för att ha när jag flyttade hemifrån. 


Mina Disney och Pippi muggar dög inte de börjar dessutom tappa lite färg efter all maskindisk så det kan väl vara ok. 

Men inte ens denna favoritmugg fick vara kvar. Den som på framsidan har två förälskade kaniner
 och på baksidan är en hel familj. Den tyckte min kompis och jag var jätterolig när vi köpte den

Nu har det blivit dessa istället. Två olika storlekar men samma tryck på alla muggar i skåpet


Ordning och reda och lite tråkigare

onsdag 25 februari 2015

Detta j-a tävlande

Undrar varför folk alltid ska röstas ut i TV-program.

Tittar man tittar på Biggest Loser, Mästarnas mästare eller andra liknande program så kämpar alla deltagare och gör sitt bästa. Ibland är man dålig i en gren eller har något annat problem, men är jätteduktig på allt annat. Framför allt så gör folk sitt bästa.

Jag tycker det vore mer rättvist om alla efter varje vecka/delmoment får vara kvar men får poäng efter prestation. På så sätt blir slutsegraren verkligen en segrare dvs just den som varit bäst rakt igenom tävlingen trots någon enstaka svacka.

Dessutom när det gäller såna tävlingar som Biggest Loser så behöver deltagarna ju all hjälp och allt stöd de kan få, att då skicka hem dem är väl så fel som det bara kan bli

måndag 23 februari 2015

Kan det hända?

Detta hände i min ungdom

Jag sprang in och beställde en Big Mac och får till svar att det har de inte. Genom huvudet for tanken: Är de slut? Kan de verkligen ta slut?

- Vad har ni då? frågade jag

Och då kom förklaringen. Det visade sig att jag inte var på Mc Donalds utan på Burger King....

fredag 20 februari 2015

Sesamben


Jag har haft problem med fötterna ganska länge, det har varit från och till och lite olika krämpor. Jag är en sån som älgar på rätt bra men det har varit precis i tåböjen som det har huggit till så jag har fått gå i samma hastighet som alla andra väldigt irriterande.

Nu har jag varit på magnetröntgen och jag hade en hel del. Början på Mortons neurom, sesamben och ödem och allt detta har jag i samma fot som kärringknölen halgus valgus satt.

Ja man börjar bli kärring, men det är ändå skönt att veta att jag inte är inbillningssjuk.

onsdag 18 februari 2015

En känsla av panik


Det hände sig vid juletid, närmare bestämt i julas och jag upptäckte att jag hade gått 50 dagar över tiden.

Äldsta barnet har precis flyttat hemifrån och jag brinner inte precis av längtan efter en liten sladdis… 

Jag vet oxå att man inte har så många dagar på sig att åtgärda sånt här och med alla röda dagar som var i julas kunde tidsgränsen lätt passeras.

Jag fick rusa iväg till apoteket och köpa mig en graviditetstest som visade att jag inte var gravid. Skönt. Dagen efter kom mensen  - 100 spänn i sjön men det var det värt.

Nu funderar jag på hur jag ska lösa detta. Jag kan ju inte springa och köpa graviditetstester på löpande band bara för att jag kommit i klimakteriet.


måndag 16 februari 2015

Där man minst anar det

I förra veckan hade IcaMaxi jippokväll. Jag brukar undvika såna kvällar eftersom jag inte vill trängas med folk i onödan. Men jag behövde mjölk så jag kastade mig in i kaoset. När jag svängde runt hörnet för att komma upp på raksträckan mot maten stod det en kvinna och spände ögonen i mig, hon frågade om jag gillade deckare, och det gör jag ju…

Det var Gabriella Ullberg Westin som var där och signerade sin bok Ensamfjäril. 

Ensamfjäril 


Eftersom hon bloggar jag har inte kollat in den tidigare men ska göra det nu och eftersom hon var bekant med allas vår Åsa Hellberg köpte jag en signerad bok för man ska gynna folk från Blogglandia. Dessutom verkar boken jättebra. Ska läsa den så fort jag är klar med boken jag läser nu.





onsdag 11 februari 2015

Vinterhalka

Förra veckan trodde jag att den värsta halkan var över. Ack vad jag bedrog mig. När jag går till bussen på morgonen går det en man framför mig, plötsligt ligger han på marken.

När jag sen ska hem från jobbet går det bra tycker jag, ända tills även jag ligger på marken. Jag gör den klassiska ta emot mig med handen och hade rena rama turen att jag inte bröt armen för ont gjorde det långt efteråt. När jag väl kom upp på fötterna vaggade jag som en pingvin ni vet den gångstil man tar till när det är halt resten av vägen hem. Ändå rasade jag ihop en gång till bara 50 m från ytterdörren, men denna gång kom jag ihåg att inte ta emot mig med händerna.

Nu har jag beställt tid hos sjukgymnasten för att knäcka till höften som fick sig en törn.

måndag 9 februari 2015

Plötsligt händer det

Sonen har flyttat hemifrån och opererat foten. Med stor framförhållning hela 30 minuter innan leverans ringer han och frågar vad hans pappa gör. Jag svarar att han jobbar på annan ort och inte kommer hem denna kväll. Då kommer det fram att sonen beställt en frys som ska levereras inom 30 min.

Lilla mamma får klä på sig och masa sig iväg för att vara bärhjälp. När den stora lastbilen kommer frågar budkillen om vi vet att det bara är leverans till tomtgräns och inte inbärning. 

Det vet vi. 

Men när sonens flickvän och jag äldre medelålders kvinna börjar försöka få in frysen och snäser åt sonen att flytta på sig och sina kryckor som vi tycker är i vägen tycker budkillen nog lite synd om oss. Han hugger tag i kartongen och hjälper oss att baxa in den i hallen.


All heder år såna trevliga och hjälpsamma människor.

fredag 6 februari 2015

En inte helt lyckad kombo


I morse var jag sen till bussen. Jag slet åt mig vantarna och rusade iväg...

onsdag 4 februari 2015

Det är viktigt med fakta

Som jag skrev i det tidigare inlägget är jag uppväxt på 70-talet med allt vad det innebär.

Min lillebror är född i början av 70-talet och jag visste allt om hur barn kom till. Jag hade tittat i Lennart  Nilssons fotobok och sett bilder på foster/spermier och ägg.

En dag följde jag med min kompis till söndagsskolan något som kunde förekomma på 70-talet men som inte är lika vanligt idag. När jag kom hem förklarade jag för mina mamma att: 

- De andra barnen, de hade gud skapat.

Hur jag kom till det visste jag ju...


Mamma frågade försiktigt och oroligt om jag sagt något och sen fick jag inte följa med till söndagsskolan någon mer gång


måndag 2 februari 2015

Något sent kommer här mitt inlägg i snipp och snoppdebatten


Jag som var barn på 70-talet förstår inte moralpaniken som denna gulliga banan och kalaspuff har skapat.

Hade detta varit när jag var liten hade barnprogrammet visat autentiska fotografier på könsorgan iofs svartvita stillbilder tillsammans med en tråkig berättarröst som sakligt berättade alla detaljer. 



Bild från metro

Eller som kollegan sa:

-Fan folk blir skjutna på sina jobb och här får folk panik för barnvänliga könsorgan