Inte nog med att jag i min barndom lärde mig läsa via dödsannonser (se något av mina tidigare inlägg) jag älskade dessutom gamla skillingtryck. Ni vet såna där eländiga visor som Lina går omkring och sjunger i Emil i Lönneberga,
Sånger där folk dör och har det eländigt tex I en sal på lasarettet, Lejonbruden, Efter balen m fl på skivan Jämmer och Elände med Maritza Horn.
Är alla barn förtjusta i elände och ond bråd död eller är jag onormal tror ni?
fredag 29 juni 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror du är normal och väldigt speciell :-)
SvaraRaderaVilket diplomatiskt svar från Fru Venus. Tror jag håller med. :)
SvaraRaderaDöd och elände skrämmer och det som skrämmer det kittlar och det som kittlar det är barn intresserade av!
SvaraRaderaNja jag kommer ihåg fast jag är äldre än dig att jag också älskade drama av slag. Den med lasarettet var bäst. I dag verkar barn inte vara så intresserade av elände. De rycker mest på axlarna och går vidare för de tycker att det finns roligare saker. var det förre? Tveksamt i det här fallet. Himmel vad nostalgisk jag blev nu då. Hur ska kunna sova ?
SvaraRaderaHa en fin helg
I så fall kan vi vara onormala tillsammans. I en sal på lasarettet var en av mina favoriter också och många av mina texter handlar om lidande och död på olika sätt.
SvaraRaderaHur ska jag uttrycka mitt svar diplomatiskt?
SvaraRaderaJag håller med Fru Venus jag med...
Om du föreslår mig gamla hederliga mediciner från 40-talet, är min fråga:
Tror du inte att du har hunnit gå över förbruksdatumet då...?
Jag förstår inte frågan. Om jag svarar ja på den...
SvaraRaderaElände gillades.
SvaraRaderaJag tror att barn har behov av att känna (något som vi vuxna inte vill, i alla fall inte det som vi tycker är "jobbiga" känslor).
SvaraRaderaMatitza Horns skillingtryck var min favvoskiva när jag var liten. Tyvärr ägde jag den inte själv utan fick lyssna hos en kompis. Och jag älskade spök och skräckhistorier, både att läsa och hitta på själv.Och så gillade jag att gå runt på kyrkogårdar och titta på gravstenar.
SvaraRaderaÅh jaaaa:)! Jag känner igen det där.
SvaraRaderaJag tyckte om den där om lilla Anna som skulle köpa brännvin till sin far och dog i en snödriva.
Morbid var jag.
Det är nog ganska normalt tror jag. De förstår ju inte döden riktigt och det är klart då att det är extra spännande. Kram
SvaraRadera