Bosse Lidén hade ett inlägg om amigurumi (virkade figurer) som fick mig att tänka på en händelse när jag gick i mellanstadiet.
Vår fröken hade kommit på att vi skulle virka/sticka små figurer. Dessa skulle sen skickas till fattiga barn någonstans i världen. Barn som inte hade några leksaker.
Vi stickade och när vi var klara hängdes figurerna upp i klassrummet på ett tygstycke i något slags collage. Efter några veckor fick vi ta hem dem.
Jag tror att fröken hade kommit fram till att de var så erbarmligt fula/sneda och skeva att inte ens barn som inte har något skulle tycka om dem...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har du inte sparat den? :)
SvaraRaderaNämen .......stackars barn . Tror dom var fina jag.
SvaraRaderaKramiz
Hm... Det är väl här som man väljer att det är tanken som räknas?
SvaraRaderaKan det verkligen ha varit så illa? Hmm...antagligen...haha!
SvaraRaderaJag tror dom hade gillat dom, det var ju egentligen taskigt både mot er barn och dom som ni inte fick skicka till…
SvaraRaderaKram
Hahaha :-)
SvaraRaderaDet var ju inte riktigt snällt av fröken...
SvaraRaderaMen ett roligt minne även om självförtroendet inte stärktes efter detta. Undrar just hur många av barnen som fortsatte virka efter detta.
Ha en fin dag. Kram