Att storhandla

Min kvartersbutik är en stormarknad och det händer att jag går och handlar tillsammans med maken. Det är värre än att gå och handla med småbarn för jag har aldrig varit med om maken till människa att försvinna.

Så här brukar det gå till:

1. Vi går in, jag kör vagnen/korgen och vi samma varv varje gång eftersom butiken är uppbyggd på det sättet. 
2. Först går vi tillsammans och pratar och sen är han plötsligt borta. 
3. Jag brukar strunta i honom och handla vidare. Efter ett tag ser jag honom gå och leta efter mig. Ibland kan jag gå bakom i flera minuter eftersom han letar väldigt konstigt. Dvs han tittar inte runt omkring utan bara framåt och åt sidorna.
4. Vi stöter ihop. Han frågar lite irriterat var jag varit och vi går tillsammans en stund. Sen är han borta igen. Här upprepas punkt 2-4 olika antal gånger under besöket i stormaknaden.

Jag måste säga att det var lättare att hålla reda på barnen när de var små och vi handlade, de hade i alla fall ett intresse av att hålla reda på sin mamma vilket gjorde att vi ömsesidigt höll koll på varandra.

P.S. Jag brukar fånga upp honom innan jag går till kassan.