I sommar har maken övertalat mig att börja spela golf och det har jag gjort. Jag tog en kurs strax innan midsommar och jag måste erkänna att det är ganska kul och framför allt är det skönt att komma ut i friska luften.
En annan sak som jag måste erkänna är att jag inte har någon naturlig fallenhet för golfens ädla konst...
Det går med andra ord långsamt framåt, väldigt långsamt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du gör det iaf :)
SvaraRaderaAlltså golf? Det finns inget jag har så bestämda fördomar om.
SvaraRaderaGolf är intressant. Jag hatade det tills jag faktiskt testade att slå en golfboll med en klubba (och förvånade alla över hur bra jag gjorde det!). Vågar dock inte pröva mer - har verkligen inte tid att fastna för ännu en grej nu. För jag har förstått att golf är något man verkligen kan fastna för.
SvaraRaderaLycka till!
Vet inte om jag ska önska lycka till eller beklaga.
SvaraRaderaSjälv spelar jag inte, men hade en gång i tiden ett par golftokiga föräldrar. Vi sågs inte så mycket på den tiden om man säger så. ;)
Men ändå, heja!!!
SvaraRaderaMan ska inte stressa, så jag säger som min mamma alltid sa: Han kommer han som drar oxen också. Tror att golf skulle passa mig då jag är tävlings människa men vill inte tävla i grupp.
SvaraRaderaHa en fin dag. Kram
Min gubbe spelar golf, men inte jag och tur är det för sånt har jag inge tålamod till hahaha.
SvaraRaderaTjingeling!