Sonen blev myndig i veckan och bästa kompisen veckan innan. I gårkväll skulle detta firas med att gå ut på krogen.
Han kom hem halv fem i morse!
Tacka vet jag när de var små och kröp upp i sängen när de vaknade på natten. Då visste man var man hade dem och slapp att oroa dig.
Fan vad tiden går fort!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ops, det är det som väntas....
SvaraRadera1,5 år kvar till min äldsta blir myndig...ojoj! ;D
SvaraRaderaJa den gör ju det. Skillnaden är dock hårfin. När dom är små vaknar dom halv fem och vill leka. När dom blir 18 kommer dom hem halv fem och vill sova
SvaraRaderaHa det gott
... allt för fort!
SvaraRaderaLisbeth: haha
SvaraRaderaAaarrrrgghhh! De växer upp!! Det gör en både stolt och förtvivlad!!!
SvaraRaderaLisbeth har så rätt :-)
SvaraRaderaTänka sig, så gjorde aldrig jag när jag var ung.
SvaraRaderaDet där ser jag inte fram emot, oroandet i flera timmar...
SvaraRaderaVad kul för honom. Men usch.
SvaraRaderaJa jag gissar att det är så det ska vara, men fy vad jobbigt. Jag har ju ett par år kvar innan sonen blir myndig, men jag kan ju inte påstå att jag ser fram emot det. (Ur vissa perspektiv.)
SvaraRaderaUsch ja, min blir myndig i juli. Hennes älskling blv myndig i februari och "går ut" då och då, något som de inte ens pratade om att göra innan... Usch.
SvaraRaderaJa,tiden går verkligen fort....man hinner knappt med! Det lustiga är att själv blir man inte äldre,eller??
SvaraRaderaÅh, jag vet!!
SvaraRaderaEn är ju 25 så det värsta är över där MEN 8åringen är ju "snart" där huuuuuu.....
Tiden går föööör fort!!!!!
Kram Eva
Skönt att mina är myndiga kan jag tycka, den yngste blev det för en dryg månad sen. Men visst går det fort...åren har turbofart nu för tiden.
SvaraRaderaHa en skön söndag.
Kram
Ibland tänker jag på min mamma, hur hon hade det när jag var ung. Då fanns inte mobilen, heller.
SvaraRaderaJag har en på väg till 21 och en på väg till 16 - och när man vet vad man själv hittade på så blir jag mörkrädd...
SvaraRaderaShiiit.. Kan tänka mig att du var lite orolig..
SvaraRaderaStora barn...jag längtar :D
SvaraRaderaTack det där känner jag igen. Min son gjorde likadant. Jag fick panik och ringde runt för att kolla var han var. Till slut svarade han ( klockan 6 på morgone ) "jaja, jag är på väg hem". Då hade jag nästan fått en infarkt.
SvaraRadera