måndag 2 mars 2015
Som en fjäril
När jag var liten lät min mamma mig gå på balett. Det var en stilig medelålders fransyska som höll i detta och vi skulle springa som små fjärilar.
Det gjorde alla barnen utom Shamrock, jag sprang för att komma först. Efter en termin var mamma och den franska lärarinnan överens om att balett nog inte var något för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hahaha, nä fy vad trist! Tur du slapp!
SvaraRaderahaha, jag var med i Najaden, en simklubb ett kort tag, vågade inte dyka.
SvaraRaderaha de Fia
Hihihi, underbar historia =)
SvaraRaderaHaha, det var som när jag skulle åka längdskidor i nåt lopp. Jag stannade och hade inte bråttom och vilade och mamma sprang fram till mig och sa att jag skulle åka fortare. Jag svarade: "jag åker i den takt jag vill". Sen var det slut på skidåkningen :P
SvaraRaderaTur att jag aldrig fick börja med balett, för jag hade nog gjort samma sak. Är likadan i dag. Vill tävla så fort det finns möjlighet. Men vad kul det ska ha sett ut hi,hi.
SvaraRaderaHa en bra dag. Kram.
hihi som min dotter .. hon ville inte lyssna alls utan ville göra som hon själv KUNDE
SvaraRaderavi besluta att balett var nog inte hennes grej heller
men söta är dom och bra att få prova olika saker redan när man är liten :)
KRAM
Haha, att springa som en liten fjäril måste ju vara det absolut minst effektiva sättet att ta sig från en punkt till en annan. Jag var inte heller skapt för balett direkt. Men mitt problem var främst att jag var så otroligt ovig även som barn. Smidig som en villatomt, ungefär.
SvaraRadera