Jag tillhör nog dem som är lite konservativa och sena när det blir förändringar. Har jag nött in ett namn så tar det lång tid för mig att ändra och börja säga det nya.
När jag var liten hette det negerboll och nu heter det chokladboll. Det har tagit mig nästan 25 år men nu börjar jag använda det nya ordet nästan jämt.
Förr hette affären OBS! nu heter den Coop Forum samma där. Det har tagit flera år och det händer fortfarande att jag säger OBS! men det blir allt mer sällan.
Det värsta tycker jag är när folk får för sig att byta namn. Jag lär känna någon som heter Cilla men så plötsligt vill personen kallas Cissi. Varför då? För att ställa till det?
Sen är det det här med årtal. Tjugohundrafjorton och inte tvåtusenfjorton. Jag sa år tvåtusen och säger det fortfarande, men nu efter nästan ett och ett halvt decenium har jag börjat säga tjugohundrafjorton. Förmodligen för att man under min barndom alltid sa år tusen och tusentalet när man pratade om vikingar och annat på historietimmarna i skolan. I alla fall sa vi inte år tiohundrafjorton eller tiohundratalet.
Som sagt det är svårt att lära gamla hundar och tanter att sitta men det går - det tar bara lite tid
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det där med negerboll har jag faktiskt haft lite svårt att ändra på (kan kanse bero på att jag räknas till tank). Aldrig har jag väl satt bakverket i relation till en verklig person och med annan hudfärg än jag. Det fanns inte i mitt huvud att man skulle vara rasistisk för att man sa så. Men visst jag kan förstå de som argumentar för att kalla det chokladboll.
SvaraRaderaFast lite kul är det när en av dotterns närmaste vänner går på konditori och jäklas. Hon har mörk hudfärg och på pin kiv brukar hon beställa en negerboll när det ska fikas. Jag vet inte hur många gånger hon har blivit rättad av en rodnande och stammande personal som ihärdigt påpekar för henne att det faktiskt heter chokladboll. ;)
TANT. Inte tank.
RaderaHåller med dig! Jag säger samma saker som du. Vår Ica här hette Markant från början. Sen 10-15 år tillbaka heter den Kvantum. Det säger jag aldrig, jag handlar på Markant!
SvaraRaderaÅh vad jag känner igen mig!
SvaraRadera:) jodu :) men tjugohundra, det sa jag redan från början, jag var lite motfalls då, för då sa ju de flesta tvåtusen, men jag tyckte det lät fel :)
SvaraRaderakramar
...Eller en gammal gubbe. Jag säger fortfarande negerboll på hemmaplan och får rättelseord från mina barn. Sedan tar jag fram min gamla favoritdeckare från bokhyllan. Tyst ungar. Nu ska jag läsa Tio små chokladbollar. :) eller min kokbok från ICA. För mig beror det på hur man använder ord. Din jä... svensk är inte vackert i mina öron. Ska man då sluta använda det ordet? Tänk om varje m kunde hålla reda på sig själv och inte döma andra först. Fast egentligen handlar det om gamla hundar. Man har lärt sig en sak. Det var absolut inget elakt när vi såg en Neger på stan. Det var unikt, mysigt, exotiskt och spännande under min uppväxt. De mörkhyade såg snälla ut. Inte alls bleka och trista som vi andra. Alla dessa namnbyten på affärer och butiker är störande. Min hjärna hinner inte med. När jag är på gång att lära mig ett namn är det redan för gammalt.
SvaraRaderaSamma här. Men kan inte ändra mig då det gäller årtal.Tvåtusen fjorton ......Eller dessa mackar som hela tiden byter namn. Nu finns Gulf plötsligt igen.
SvaraRaderaHej svejs.
Hahaha!! Ja, när folk byter namn mitt i allt... suck!
SvaraRadera