vad tiden rusar iväg och inget har jag skrivit på flera dagar. Det är livet som har kommit mellan mig och bloggandet.
Idag vaknade jag vid 6-tiden och hade inget annat val än att smyga upp och uppsöka hemlighuset. Gjorde det jag skulle men när jag skulle spola pajade hela baletten. Det var bara att väcka maken för att be honom laga spektaklet.
Han somnade i alla fall om men det gjorde inte jag, så vid 7-tiden drog jag på mig löpartightsen och gav mig ut i den lilla vildmarken som finns i området där jag bor. Där mötte jag en annan kvinna som var ute och rastade sin hund i den arla morgonstund.
Jag vet inte vem av oss som blev räddast för vid den tiden brukar man vara ensam ute i skog och mark
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om jag inte tycker att det är så himla jobbigt att halka skulle jag också gärna ge mig ut tidigt på morgonen. Jag är numera alltid vaken då. Och rädd blir jag när jag möter någon.
SvaraRaderaSicken uppvakning han fick en söndagsmorgon!
SvaraRaderaDet verkar inte som om du har toaletterna på din sida den här vintern, varken hemma eller på jobbet. Tur du redan hade varit på toa när du mötte tanten med hunden för annars hade du kanske gjort i brallan!
SvaraRaderamen å vad bra att ge sig ut och springa. Heja Shamrock.
SvaraRaderainte illa att ta sig ut och springa den tiden! bra jobbat :)
SvaraRaderaJösses ute vid den tidpunkten! Inte dåligt :)
SvaraRaderaMen oj vilken energi. bra jobbat.
SvaraRaderaha de Fia
Kliver du upp och ger dig ut och springer helt frivilligt så tidigt? Hm......jag kliver oxå upp tidigt men då får jag betalt. Ha nä.
SvaraRaderaJag är imponerad av din målmedvetenhet (och makens snabbhet i fixa+sova)!
SvaraRadera