var ute på en ny springrunda i morse. Snubblade på en annan rot eller om det var samma som sist? Lyckades i alla fall sträcka mig i rumpan och tro mig där finns det material att sträcka så nu går jag som en halt höna.
Funderar på om det är den vilda naturen eller träningen i sig som är farlig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kombinationen, absolut kombinationen ;-))
SvaraRaderaNä, träningen är inte farlig. Men naturen kan vara lite lurig.
SvaraRaderaHahaha, nä förlåt! Det är kanske inte meningen att du ska springa? :-)
SvaraRaderaHeja heja. Nästa gång VET du att roten är där.
SvaraRaderaTräning ääär farligt! Stor skaderisk. Naturen är nog också farlig.
SvaraRaderaHmm, hur gör du egentligen när du är ute och springer? ;)
SvaraRaderaInte springa bland rötter, kottar, stenar och annat som finns i naturen. Det ska vara asfalt!! ;)
SvaraRaderaHoppas halta hönan kryar på sig! :D
Fniss...det är naturen som är farlig! Ta de lugnt i det gröna!
SvaraRaderaJag håller med Venus. Själv går jag på asfalt, funkar fint. Prova!
SvaraRaderaStäll dig på ett löpband och spring istället. :)
SvaraRaderaNyss hemkommen från en springrunda säger jag: den vilda naturen...... den är ovanligt vild så här års tycks det!
SvaraRaderaNaturen ska man passa sig för. Har jag ALLTID sagt!
SvaraRadera