Vad är det för fel på folk?

På pendeltåget idag var det en liten flicka (5-6 år) som stod och snurrade runt stången i mitten. Plötsligt står hon bredvid mitt säte och säger: pappa och tittar sig oroligt omkring. Jag, kvinnan mitt emot och mannen på sätet tvärsöver börjar titta oss omkring efter pappan.

Flickan tittar sig osäkert omkring och går sen tillbaka till stången där hon står och ser lite osäker ut. Jag frågar om hon ser sin pappa och de andra två fortsätter att spana. Flickan svarar inte men fortsätter att snurra runt stången samtidigt som hon osäkert tittar åt olika håll. Vi tre spanar lite hela tiden och håller samtidigt koll på flickan eftersom hon är väldigt undvikande.

Plötsligt reser sig pappan upp eftersom de ska gå av. Karlen, mannen den förvuxna tonåringen till pappa. En man i 30-årsåldern som har suttit ett säte ifrån flickan med lurar i öronen och mössa neddragen. Han har alltså inte hört sin dotters rop och han har inte haft ögonkontakt med henne på hela resan. 

När han står vid dörrarna fortsätter hon att snurra runt stången, men nu sjunger hon igen och verkar lite lättad. De säger inget till varandra förrän han säger: att nu ska vi av.

Undrar om han är lika socialt inkompetent i alla sammanhang