fredag 29 juni 2012

Jämmer och elände

Inte nog med att jag i min barndom lärde mig läsa via dödsannonser (se något av mina tidigare inlägg) jag älskade dessutom gamla skillingtryck. Ni vet såna där eländiga visor som Lina går omkring och sjunger i Emil i Lönneberga,

Sånger där folk dör och har det eländigt tex I en sal på lasarettet, Lejonbruden, Efter balen m fl på skivan Jämmer och Elände med Maritza Horn.

Är alla barn förtjusta i elände och ond bråd död eller är jag onormal tror ni?

12 kommentarer:

  1. Jag tror du är normal och väldigt speciell :-)

    SvaraRadera
  2. Vilket diplomatiskt svar från Fru Venus. Tror jag håller med. :)

    SvaraRadera
  3. Död och elände skrämmer och det som skrämmer det kittlar och det som kittlar det är barn intresserade av!

    SvaraRadera
  4. Nja jag kommer ihåg fast jag är äldre än dig att jag också älskade drama av slag. Den med lasarettet var bäst. I dag verkar barn inte vara så intresserade av elände. De rycker mest på axlarna och går vidare för de tycker att det finns roligare saker. var det förre? Tveksamt i det här fallet. Himmel vad nostalgisk jag blev nu då. Hur ska kunna sova ?
    Ha en fin helg

    SvaraRadera
  5. I så fall kan vi vara onormala tillsammans. I en sal på lasarettet var en av mina favoriter också och många av mina texter handlar om lidande och död på olika sätt.

    SvaraRadera
  6. Hur ska jag uttrycka mitt svar diplomatiskt?
    Jag håller med Fru Venus jag med...

    Om du föreslår mig gamla hederliga mediciner från 40-talet, är min fråga:
    Tror du inte att du har hunnit gå över förbruksdatumet då...?

    SvaraRadera
  7. Jag förstår inte frågan. Om jag svarar ja på den...

    SvaraRadera
  8. Elände gillades.

    SvaraRadera
  9. Jag tror att barn har behov av att känna (något som vi vuxna inte vill, i alla fall inte det som vi tycker är "jobbiga" känslor).

    SvaraRadera
  10. Matitza Horns skillingtryck var min favvoskiva när jag var liten. Tyvärr ägde jag den inte själv utan fick lyssna hos en kompis. Och jag älskade spök och skräckhistorier, både att läsa och hitta på själv.Och så gillade jag att gå runt på kyrkogårdar och titta på gravstenar.

    SvaraRadera
  11. Åh jaaaa:)! Jag känner igen det där.
    Jag tyckte om den där om lilla Anna som skulle köpa brännvin till sin far och dog i en snödriva.
    Morbid var jag.

    SvaraRadera
  12. Det är nog ganska normalt tror jag. De förstår ju inte döden riktigt och det är klart då att det är extra spännande. Kram

    SvaraRadera