söndag 15 maj 2011

Stoppa tiden!

Sonen blev myndig i veckan och bästa kompisen veckan innan. I gårkväll skulle detta firas med att gå ut på krogen.

Han kom hem halv fem i morse!

Tacka vet jag när de var små och kröp upp i sängen när de vaknade på natten. Då visste man var man hade dem och slapp att oroa dig.

Fan vad tiden går fort!

20 kommentarer:

  1. Ops, det är det som väntas....

    SvaraRadera
  2. 1,5 år kvar till min äldsta blir myndig...ojoj! ;D

    SvaraRadera
  3. Ja den gör ju det. Skillnaden är dock hårfin. När dom är små vaknar dom halv fem och vill leka. När dom blir 18 kommer dom hem halv fem och vill sova
    Ha det gott

    SvaraRadera
  4. Aaarrrrgghhh! De växer upp!! Det gör en både stolt och förtvivlad!!!

    SvaraRadera
  5. Lisbeth har så rätt :-)

    SvaraRadera
  6. Tänka sig, så gjorde aldrig jag när jag var ung.

    SvaraRadera
  7. Det där ser jag inte fram emot, oroandet i flera timmar...

    SvaraRadera
  8. Vad kul för honom. Men usch.

    SvaraRadera
  9. Ja jag gissar att det är så det ska vara, men fy vad jobbigt. Jag har ju ett par år kvar innan sonen blir myndig, men jag kan ju inte påstå att jag ser fram emot det. (Ur vissa perspektiv.)

    SvaraRadera
  10. Usch ja, min blir myndig i juli. Hennes älskling blv myndig i februari och "går ut" då och då, något som de inte ens pratade om att göra innan... Usch.

    SvaraRadera
  11. Ja,tiden går verkligen fort....man hinner knappt med! Det lustiga är att själv blir man inte äldre,eller??

    SvaraRadera
  12. Åh, jag vet!!
    En är ju 25 så det värsta är över där MEN 8åringen är ju "snart" där huuuuuu.....
    Tiden går föööör fort!!!!!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  13. Skönt att mina är myndiga kan jag tycka, den yngste blev det för en dryg månad sen. Men visst går det fort...åren har turbofart nu för tiden.
    Ha en skön söndag.
    Kram

    SvaraRadera
  14. Ibland tänker jag på min mamma, hur hon hade det när jag var ung. Då fanns inte mobilen, heller.

    SvaraRadera
  15. Jag har en på väg till 21 och en på väg till 16 - och när man vet vad man själv hittade på så blir jag mörkrädd...

    SvaraRadera
  16. Shiiit.. Kan tänka mig att du var lite orolig..

    SvaraRadera
  17. Stora barn...jag längtar :D

    SvaraRadera
  18. Tack det där känner jag igen. Min son gjorde likadant. Jag fick panik och ringde runt för att kolla var han var. Till slut svarade han ( klockan 6 på morgone ) "jaja, jag är på väg hem". Då hade jag nästan fått en infarkt.

    SvaraRadera